Leo Prothmann, grundaren, beskriver sitt varumärke som en blandning mellan lantlig spansk uppväxt och urban energi. Det är ungefär som att säga: “Jag växte upp med att mjölka getter, men nu mjölkar jag likes på Instagram.”

Han blandar rustika texturer med arkitektoniska former för att bryta könsstereotyper. Jag försökte blanda rustikt med modernt en gång. Det slutade med att jag bar flanellskjorta och VR-headset på en dejt. Hon sa: ”Du ser ut som en skogshuggare som precis loggat in på The Sims.”

Och allt är unisex! Kläder för alla! Det är fantastiskt. Men jag minns när jag försökte köpa en unisex-tröja, och den passade som om den var designad för en Barbie-docka som tränar crossfit.

Och produktionen sker i London, med läderdelarna tillverkade ovanför studion. Det är nästa nivå! När jag bodde i en etta försökte jag också ha “produktion ovanpå”. Det var min granne. Han producerade beats. Klockan tre på natten. På repeat. BOOM-TSK BOOM-TSK. Jag antar att det var hans sätt att “hålla cirkulärt ansvar”.